Fruntimmerssamfundet i Visby 1823 - 2021
Vid 1800-talets början fanns få möjligheter för flickor i Visby att utbilda sig för en bra start i livet. Våren 1823 bestämde därför några damer ur Visbys societet att bilda en förening “Fruntimmerssamfundet för fattiga flickors uppfostran”. Detta för att uppmärksamma de samhällets orättvisor när det gällde fattiga kvinnor. Syftet var att grunda en skola för att – som det står i Samfundets första stadgar – “undan vanvård och sedefördärv rädda de mest vanlottade och värnlösa flickebarn i Visby stad medelst beredande av ett hittills saknat tillfälle för dem att få lära det mest nödvändiga för deras framtid…”
Den första sammankomsten hölls den 3 juni 1823 hos biskopinnan Maria Jakobina Eberstein och till ordförande valdes landshövdingskan friherrinnan Anne Margarete Cederström. Man hade då redan 50 medlemmar, inte bara ur de högsta samhällsklasserna, som lovat betala en avgift av lägst 2 riksdaler. För 50 riksdaler blev man ständig medlem, en summa som i dagens penningvärde motsvarar c:a 7,000 kronor. Det är nu betydligt billigare att bli ständig medlem då kostnaden idag är 500 kronor.
Samfundet handlade snabbt och införde den 14 juni 1823 en notis i Wisby tidning om skolans tillkomst med ändamålet ” fattiga flickebarns undervisning uti innanläsning, kristendom och de mest nödiga kvinnoslöjder samt handledning till arbetsamhet och goda seder”. En s.k. “uppfostringskommitté” tillsattes för att sköta Samfundets göromål. Den bestod av 6 damer ur Visbys societet, alla med kända gotländska namn och med god ekonomisk bakgrund.
Till “läromästarinna” anställdes mademoiselle Brita Stenberg som fick en årlig lön på 66 riksdaler 32 shilling banco plus ett tillskott av 33 riksdaler 16 shilling för rumshyra, ved och ljus. Hennes kvalifikationer är okända men hon tycks ha varit en utmärkt lärarinna. Undervisningen skulle ske enligt den då moderna växelundervisningsmetoden baserad på att de äldre mer försigkomna eleverna undervisade sina yngre kamrater. Brita Stenberg sändes därför till Stockholm för att lära sig metoden. Allt tack vare landshövdingskan Cederström som lade ner stor energi för att få i gång skolan och genom sin börd och kontakter i Stockholm var ovärderlig som ordförande. Hon lyckades dessutom få drottning Desideria att bli samfundets beskyddarinna med ett löfte att hon även årligen skulle skänka 100 riksdaler till skolan.
När det gällde elevrekrytering beslöts att samfundets medlemmar skulle anmäla fattiga flickor till kommittén. I en tidningsannons i september meddelades att 12 flickor utsetts till att undervisas och 12 familjer i Visby hade erbjudit sig att förse flickorna med kläder och mat medan skolan förmodligen stod för logi. För att den nya växelundervisnings-metoden skulle fungera behövdes dock 30 flickor. Därför erbjöds 12 att delta mot att föräldrarna stod för mat och kläder och 6 där föräldrarna fick betala ½ riksdaler per månad. Skolan inrymdes i lärarinnans mors fastighet i hörnet av S:t Hansgatan och Bremergränd och öppnades den 6 oktober 1823. Höstterminen det första läsåret blev dock kort. Ett referat i Wisby Weckoblad den 20 december rapporterade om offentligt förhör med eleverna i uppmuntrande närvaro av biskopen och landshövdingskan.
Redan i årsberättelsen 1826 kan man läsa att några flickor lämnat skolan och blivit barnsköterskor och pigor. Åren 1827 - 1828 blev en svår tid med missväxt och ont om mat, många blev sjuka och skolans omtyckta lärarinna Brita Stenberg avled i nervfeber. En ny lärarinna anställdes och med henne infördes en del bestämmelser som idag känns kuriösa. Om flickan kom för sent fick hon bära en lapp med “Försumlighet”, om hon inte var ren “Osnygg Vårdslös”, och om hon inte skötte skolarbetet “Slarfaktig”, även aga förekom.
Skolans lokaler blev med åren för små och frågan om ett eget skolhus började dyka upp redan 1831, men köpesummorna var höga så man blev kvar hos tullkontrollörskan Stenberg mot att man fick större andel av huset. Samma år lämnade landshövdingskan Cederström Gotland och till hennes efterträdare utsågs biskopinnan Eberstein. I fortsättningen skiftar ordförandeposten nästan varje år.
1835 såldes skollokalen och dåvarande ordföranden kammarherrinnan Schürer von Waldheim presenterade för kungen nödvändigheten av att Samfundet fick ett eget skolhus. Det beviljades 1000 riksdaler med ett krav att det blev ett solitt stenhus. Lägligt kunde då samfundet köpa kapten Virgins utauktionerade hus i hörnet av Biskopsgatan/ Västra Kyrkogatan för 2500 riksdaler. Den nya skolan invigdes 1836 och kallades med drottningens nådiga bifall Drottning Desiderias skola. Men husköp och nödvändiga reparationer vållade damerna bekymmer och i årsberättelsen skriver man att “angelägenheter stundom förekomma, vilka egentligen icke ligga inom Fruntimmers verkningskrets, så har Direktionen tyckt sig bäst se Samfundets nytta till god därigenom att den till deltagande i dess överläggningar inkallat herrarne”. Det rörde sig då om 3 män. Redan ett par år senare gjordes en ny eftergift då en man valdes till skattmästare. Men idag sänds en tacksamhetens tanke till dessa herrar som gjorde värdefulla insatser för samfundet.
Elevantalet ökade och redan 1846 hade skolan 75 elever. Protokollen genom åren talar ofta om byte av lärarinnor ett problem vållat av önskan att ha ogifta sådana. Engagemanget för skolan svalnade, många ledamöter lämnade samfundet och därmed minskades årsavgifterna. När den nya Folkskolan inrättades 1842 och stadens första folkskolehus 1847 stod klart vid S:t Hansgatan blev situationen bekymmersam. Samfundets skola ändrades därför 1859 till en slöjdskola, där fattiga flickor undervisades i kvinnoslöjder som sömnad, spånad, vävning, stickning m.m. medan undervisningen i läsämnen upphörde. År 1879 startades också, tillsammans med Gotlands Sedlighetsförening, en hushållsskola som under några år verkade sida vid sida med slöjdskolan.
1889 förändrades Samfundets stadgar och skolan framhölls vara en välgörenhetsinrättning avsedd för fattiga flickor. Biskopen blev skolans inspektor, styrelsen bestod av 10 kvinnliga och 4 manliga ledamöter och styrelsen utsåg inom sig en ordförande som skulle vara en kvinna. Det var alltså inte längre självklart att landshövdingskan skulle vara ordförande men självskrivet var dock att männen svarade för kassan och vården av fastigheten medan kvinnorna skötte övriga angelägenheter.
Nya tider och former för pedagogisk verksamhet kom och skolan kunde inte längre drivas enbart genom donationer. 1945 övertog landstinget huvudmannaskapet och namnet ändrades, efter flera byten, åter till “Drottning Desiderias skola”. Utdrag ur skriften Fruntimmerssamfundet i Visby 1823–1983.
Fruntimmerssamfundet de senaste 50 åren
Slutet av 1960-talet och början av 1970-talet innebar en omvälvning för Samfundet och dess skola. Det fanns inte längre utrymme för den typ av friskola som Samfundet drev och 1967 överlämnades den därför till Skolstyrelsen. Huset i innerstaden, där skolan varit belägen sedan 1836, såldes till Visby stad samma år.
I samband med förändringarna uppkom förslag om att Fruntimmerssamfundet skulle upplösas. Enlig många hade Samfundet, en av landets äldsta kvinnoföreningar, ingen uppgift längre. Därför kunde man i tidningen GT den 6 december 1967 läsa följande: “Frågan är om föreningen som sådan har någon uppgift eller om den överlevt sig själv. Gamla traditioner står inte så högt i kurs hos vår kortkorta generation och ordet “fruntimmer” är väl närmast ett skällsord. Men gamla föreningar kan bli som nya.” En kommitté tillsattes, som 1968 lade fram ett förslag om hur Fruntimmerssamfundets stadgar skulle ändras och om bildandet av en stiftelse med ansvar för större delen av Samfundets tillgångar. Förslaget resulterade i ett beslut, mycket tack vare hårt arbete av framför allt medlemmarna 
Violet Bergdahl och Maggie Lindvall. Stadgeändringarna innebar bl.a. att från 1968 är det bara kvinnor som tillåts vara medlemmar i Samfundet. Tidigare hade det i styrelsen funnits män som bl.a. haft hand om ekonomin.
Under 1970-talet bedrev Fruntimmerssamfundet vävstuga och sommarkurser i vävning i samarbete med Hemslöjden. På 80- och 90-talen anordnades regelbundet föreläsningar, då i samarbete med Konstmuseet. Nu, liksom då, är Samfundets främsta uppgift att stödja och främja kulturell och konstnärlig verksamhet av alla de slag och för alla åldrar.
Ett urval av de många bidragsmottagarna under de senaste åren inkluderar resebidrag till Hemse folkhögskolas textilkurser; hjälp till tryckning av ett flertal böcker; evenemang av olika slag; Skaparfestivalen i Hemse; ny fana till Gotlands Nation i Uppsala samt stipendier till gymnasieelever.
Fruntimmerssamfundet som idag har ca 450 medlemmar ordnar två större sammankomster per år. Ett vårmöte kring Desideriadagen bestående av bussutflykt med lunch och årsmöte samt ett höstmöte i månadsskiftet november/december. På höstmötet är det middag, underhållning samt inval av nya medlemmar. Under 2000-talet har c:a 20-30 nya medlemmar valts in per år. Ett extra möte, Fruntimmerscafé, anordnas i mars kring Kvinnodagen. Mötet annonseras ut i gotlandstidningarna och är gratis och öppet för alla. Styrelsen bjuder då förutom på ett intressant föredrag också på kaffe och egna bakverk.
Styrelsen för Samfundet består idag av ordförande plus 6 medlemmar. Sedan “nystarten” 1968 är listan på ordförande i tidsordning: Violet Bergdahl, Ella Skoglund Kerstin Steffenburg, Siv Langenstam samt nuvarande Sara Lundin.
Stiftelsen, som existerat sedan slutet av 60-talet, delar årligen ut stipendier till stöd för gotländska kvinnors eftergymnasiala utbildning med prioritering av textila och konstnärliga utbildningar men även för andra akademiska studier. Under perioden 2000-2021 har 1277 kvinnor erhållit den imponerande summan av över 6,5 miljoner kronor i utbildningsstöd.
Samfundet planerar med stolthet ett 200-årsfirande år 2023 med förhoppning att medlemmarna fortsätter föra stiftarinnornas arbete vidare. Det finns en övertygelse att det även idag är angeläget att bibehålla Fruntimmerssamfundets traditioner. Ordet “Fruntimmer” var vid tidpunkten för starten ett aktningsvärt tilltal. Fruntimmerssamfundets medlemmar vill arbeta för att försäkra att den positiva definitionen skall behållas och hedras. Samfundets överlevnad innebär dock att de ursprungliga grundtankarna kombineras med det nutida samhällets utveckling och behov.
